Deprimerad av statistik
Jag har ett problem då jag blir deprimerad av statistiken. Jag har bloggat i 6 år ca och hade då jag var yngre upp mot 400 unika Läsare dagligen, då jag främst var mer aktiv hos andra men kanske tilltalade fler då, jag vet inte. Idag och sedan tre år tillbaka har jag legat några hundra lägre, absolut inte jämt 100. Det känns som att jag strävar hela tiden efter att få en välbesökt blogg samtidigt som jag inte känner att jag har tid att skriva och besöka andras bloggar hela tiden, trots att jag ibland avlagt tid för att göra det, MYCKET tid och då fått ökad statistik. Men vad spelar det för roll? Det är ju bara tillfälliga besökare och få som stannar.
Jag älskar verkligen att blogga innerst inne, men känns som att all press gjort så att jag försöker vinkla och skräddarsy min blogg mot så många som möjligt, och jag känner mig snabbt missnöjd med någonting. Det här ter sig ofta till att jag ändrar lite på konceptet, byter design eller kanske till och med byter bloggplatform. Har jag dock bara gjort tre gånger under dessa 6 år.
Är det någon som har något tips på hur jag ska bryta mig ur den här negativa bubblan? Det är som att det är de unika läsarna som styr mitt mående, som får mig att antingen känna mig värdelös eller jättebra. Det har helt enkelt med att göra att jag tycker att jag borde ha kommit längre än såhär efter 6 år. Istället går statistiken nästa bara neråt, fastän jag anser att mitt innehåll blivit mycket bättre, både i bild och text, samt att jag har många inspirerande bilder på mig själv och annat då jag bloggar om ett rätt smalt område, men även mycket om mitt egna liv och alldagligt. Värt att tillägga är att många vänner, samt bloggläsare tror att jag har en relativt stor blogg då innehållet faktiskt är så pass proffsigt och bra, eller hur man ska säga. Samt att jag ändå bloggat ett par år. Hatar att öppet säga att det inte är så, då det är en av mina högsta önskninar.
Jag vill vara anonym, men tar gärna emot tips. Jag vill känna blogg-glädje, men på senare har det mer varit depp och ett tvång. Ett tvång hos mig själv för att jag en gång hade mycket Läsare och såklart vill vara så "populär" igen. Börjar det förresten vara ute med bloggar? Funderar på tumblr och sånt ibland då det ändå är mest bilder jag lägger ut.
Kanske någon som varit i samma sits som jag? Kan aldrig nöja mig då jag aldrig tycker att jag riktigt får det jag förtjänar, efter allt slit jag lägger ner på bloggen. Det är som att bloggandet är en del av mig, för det betyder så mycket, men då jag hela tiden lägger ner så mycket av mig och min tid men inte känner att jag alls får bekräftelse på det trots att jag tycker jag syns börjar det kännas värdelöst.
Julkramar på er ni fina!
jag tycker personligen att om du bloggar för någon annan än dig själv (vilket du tydligen gör då du blir deprimerad av ditt besöksantal) så skall man inte ha en blogg.
plus läs inlägget som heter "ni med större bloggar.." där har en Niklas skrivit många bra tips om hur du kan tänka för att få en bättre blogg.
/Linnéa
Kolla gärna in min blogg! http://thefatcheerleader.com
Instagram: @metnalized
Blogga för din egen skull. Om du inte får ut något positivt av det så ta en paus eller sluta helt. Om man hela tiden ska skriva för läsarnas skull så blir det krystat och oäkta. Sånt är inte roligt att läsa.
Nej ni har helt rätt, men ändå är det väl så att om man bloggat ett längre tag vill man liksom ha cred för det? Eller tänker jag fel då jag skriver så? Det känns som att ifall 100 uppskattar det, hade 500 kunnat uppskatta det, också blir jag deprimerad för att jag borde ha fler Läsare pga nedlagd tid , innehåll osv också har jag inte det.
Jo jag läste i den tråden, var många bra tips. Men är det ingen som känt lite som jag? Jag bloggar såklart i grund och botten för min egen skull, men det känns som att kan jag inte göra det bra (som i att ha många Läsare, få mycket uppskattning) är det ingen idé jag gör det alls. Då hade jag lika gärna kunnat ha en stängd dagbok.
Jag hade en gång en blogg som jag kände att jag hela tiden borde uppdatera, att andra väntade sig det av mig, trots att jag inte hade energi att göra det. Det blev väldigt påfrestande att hela tiden tänka att jag borde skriva.
Jag kände att det var fel att tankarna gick så - att jag kände kravet så jag slutade med den bloggen. Efteråt var jag så nöjd. Det kändes så skönt att ta steget.
Du borde kanske göra ett uppehåll i bloggandet och känna efter lite om det verkligen är bloggandet du vill ägna tid åt.
Sorg är kärlek som blivit hemlös
Sorgen är kärlekens pris
Jag har min blogg enbart som dagbok och enbart för mina närmsta så de slipper spekulera så förbaskat. Som när jag skaffade sambo. Perfekt. Hitsen steg mot 70 då. HA HA HA
Jag vill inte att Google ska hitta den. Jag skickar länken till dem jag känner.
Tänk så här ist att du skriver din historia - för det är just vad det är.
Men vi har olika mål med bloggandet…..jag har kanske 10-40 hits per dag och det är bergis nån robot….kul att en robot är intresserad iaf. HA HA HA
Kom ihåg att ta en backup på bloggen nångång….
Förresten. Att vara Anonym här och samtidigt vilja ha hits på en publik blogg verkar lite motsägelsefullt. Att öppna sig för andra och visa sig sårbar är inte helt fel. Visst kan man få sina törnar men samtidigt ger det också mycket. Jag kanske har missförstått allt?
Personligen har jag valt att vara anonym här men det är bara för jag vill det och har vare sig blogg, facebook eller Google+ för allmänheten. Jag vill hålla en viss integritet.
#6 Nu förstår jag inte. Varför skulle det vara fel? Jag kanske inte vill hänga ut mig själv ifall jag har bloggläsare här inne? Jag tycker att det här är en stor svaghet hos mig och jag vet faktiskt säkert att jag har bloggläsare här inne. Det var ett lite dumt uttalande om jag får säga det själv. Och vem vill vid första inblick in och läsa en blogg där bloggaren för det första är deprimerad över sin statistik och har en dålig inställning till sitt bloggande?
Du skrev ju att du hade en blogg, vet inte riktigt vad du vill få fram.
Oj oj. Jag säger inte att det är fel att vara anonym här. Jag säger att om du INTE vore anonym här skulle du säkert få mer hits.
Förstår TS, känner så ibland!
dreams about the far woods and constant full moons.
~join LITZIUMWORLD <--- INSTA: lisalitzium 
Starta ny diskussion